I min jacka och stövlar
jag sakta vandra
genom stan.
Ut genom porten
från min väninna,
ut på gatan där jag
möttes av snö.
Dela himlen öppnade sig,
hela jag burrade och
knöt mig. Då jag kom
över gatan, omslöts jag.
Såg några stressade hem
eller iväg. Tysta och nerslående
blickar.
I lyckan att nått mitt tillstånd,
i lyckan att le då stundens kyla
biter mig i kinden.
Stannar upp ser i lyktans sken
alla flingor som regnar från himlen.
Längre bort jag njuter av utsikten
av den damm, som sträcker sig mot
Gröna gång.
Husen i olika kollörer skiner upp
i lyktornas sken.
Då jag kommer hem är mitt hjärta fullt.
Lycklig öppnar jag dörren och möts av
min lilla katt.
Snabbt du rusar, för du vill ut. Fångar dig,
bär och går in.
Hemmets lugna vrå omsluter och får
lusten att vara hemma att växa. Finner
harmonin och kraften att omvandla det
till en stund av total närvaro...