Vandrar framåt i livets väntrum.

Människor passerar,

men ändå är det dig,

 jag tänker på.

Människor som speglar dig,

dina ord,

ditt ansikte,

ditt skratt,

din varma blick,

som älskade mig så.

I varje människa,

 jag möter,

ser jag en del av dig.

Jag har inte glömt dig.

Varje natt när jag ska sova

viskar jag till min spegelbild.

Jag har inte glömt dig.

Jag har inte glömt dina händer.

Jag har inte glömt dina ord.

Jag har inte glömt dina löften.

Jag har inte glömt,

 hur du älskade mig

och jag vill inte glömma.

Nej, aldrig vill jag glömma dig.

Älskar dig för evigt.

Det bara är så.

Älskar dig.

Älskar dig, i evig tid.