Den vägen som jag går
där mörker seglar omkring
där luften jag andas
inte är du.
Tystnaden
liksom knullar öronen,
så skrämmande njutfull
och jag får vara ingen särskild.
Kanske vid bäcken
att vattnet får rinna mellan fingrarna
att munnen får le
och sinnet stanna upp.

Då. Den stunden.

Låter jag mig själv
bara vara.

Och SonyEricsson död.