rostbröd & ost
jag har nog aldrig sagt det till dig
men jag är rädd, så där på riktigt rädd
för att jorden ska slå tillbaka
tänk om våra barn kommer att drunkna

i våra morsors sopor

kom,
kom och lägg dig hårt över mina tankar
din vaga doft av svett är mitt skydd
och kan du slå spikar för att hålla verkligheten ute
så vore jag dig evigt tacksam

kaffe med mjölk
i muggarna som inte går att få riktigt rena
och jag har nog aldrig sagt det till dig
inte rakt ut med ditt ansikte som mottagare

men jag blir skrämd
när dagarna går och du glömmer att säga
att det är mig du älskar
mest skrämmer det

när du glömmer
att jag sover med trosorna på nu för tiden
och knäckebrödsmulor
mellan mina tår

och du vet det nog inte
men jag tänker ibland när jag ser på dig
fast du inte ser,
att jag tycker att det är så svårt


att minnas varför vi hör samman
som du säger att vi gör
som du sa, att vi gjorde då
du, jag har nog aldrig sagt det till dig






men jag är jävligt rädd
för vad som rör sig
när du sover


i mig.