tar upp en diktsamling
med dina mest enastående verk

fastnar med ögonen i en haiku
sidan är skör och smutsig
precis som din själ blivit med åren



snubblar med blicken
river sönder en sida


fan



tänder en cigarett

släcker den igen

 det här livet
var det egentligen ämnat till mig?

jag har för mycket skit under naglarna
och rester från ett sönderskuret hjärta
för att nånsin kunna passa in

i din värld

men vinden bar mig
genom livets alla vägar

och lät mig falla
genom skogens alla sluttningar


jag slogs mot bergen
och alla dess prövningar


och kanske kan jag därför
skratta
och gråta

och leva

utan dig