Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Solitt galen

Jag skulle så gärna
Vilja begränsa min peronlighet
Till lite mer "lagom"

Jag skrämmer mig själv
Med alla de tankar
Jag egentligen vill skrika ut

Istället tiger jag och ler
Som om jag nästintill
Är oberörd

När jag egentligen vill krossa mina fönster
Hamra mig igenom
De barrikader
Som jag ständigt försöker bygga upp

Men istället står jag här
Solitt galen
Som en rejäl ekdörr
Redo för nästa hårda smäll


Fri vers av M_Franke
Läst 245 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2011-04-15 21:35



Bookmark and Share

    ej medlem längre
En text där det känns som om diktjaget inte passar in i några givna mallar utan hela tiden alltid verkar vara För Mycket, och det på såväl gott som ont. Ibland önskar man ju verkligen att man kunde tona ner sig själv en smula och inte hela tiden tänka så mycket eller känna saker så fruktansvärt starkt och intensivt som man allt som oftast gör. Men begränsingarna brukar tyvärr sällan vara lyckosamma. Antingen upplever man dem bara som kvävande eller så bryter floderna igenom alla vallar ändå, och då är man bara åter tillbaka på ruta ett där man startade. Livet kan verkligen vara hårt ibland och även om man önskar att man vore lite mer alldaglig och lagom ibland så förblir man ändå en solid galning som kastas mellan alla vågor, stormar och strömmar som råkar komma i ens väg. Och det är nog inte mycket att göra åt, det bara är så. Det är ens öde och hur mycket man än önskar att saker och ting vore annorlunda och kanske lättare att hantera så går det ändå inte att hålla de inre orkanerna stilla.
2011-04-19

  Line W
Hur bra som helst!!
2011-04-16

  Niclas Petersson VIP
Man överlever inte länge i den här världen utan lite galenskap.
Gillar.
2011-04-15
  > Nästa text
< Föregående

M_Franke
M_Franke