Min fasad är ett bygge, en ofullständig mur.
Min Mur måste mycket stoppa, från att komma ut.
Men som ofullständigt bygge, släpper det ändå mycket ut

Min mur kan inte skratta, inte som din fasad.
Min mur kan inte hjälpa, inte som din fasad.
Men jag kan skratta, jag hoppas det hörs förbi din fasad.
Men jag kan le, jag hoppas du ser från nåt fönster i din fasad.

Min mur är inte hög, jag klättrar ofta upp på den.
Mest då kan man se att jag skrattar, mest då kan man se att jag ler.

Mer än nåt annat, hoppas jag kunna hjälpa dig upp på din fasad, hur hög den än må va.
Mest för att jag vill se hur du skrattar och om du verkligen kan le.

Måhända måste du krossa fasaden och blotta hur liten du är.
Måhända är det din enda väg, att nå fram till, att växa, dig till det din fasad vill visa att du är
Måhända behöver vi inte fasader, murar och berg, kom stå med mig, blottade på marken och känn hur det verkligen är.

Per, jag tyckte din dikt var bra, för den är inte del av din fasad. Det skiner igenom och det är så det ska va :)
Men den är självklart dålig om du inte själv är nöjd med den.