Livet är hårt!
Tack och lov att vår stund på jorden är kort.
Eller, vem lovade oss att allt skulle bli en lek?
Ingen sa:
- Du, det blir en enkel match!

Men ingen klappade dig på kinden och sa:
– Ut i världen lilla vän, där är alla lyckliga!, Innan du hårt och bryskt klämdes, pressades, drogs ut ur det varma tillhåll du helst velat krypa tillbaka in i igen.
Slumra, leka lite med de små "knoppar" som så småningom blev till dina händer.
Kura ihop i mammas mage och bara ha en varm känsla av trygghet.
Livet vi lever idag är inte tryggt, det är ovisst och smärtsamt men vi har haft tur.
Den trygghet vi en gång fann i mammas mage finner vi nu hos varandra.
Vi älskar och bryr oss, värmer varandra när det känns kallt, för i en kall värld krävs varma hjärtan och i min familj finns det fortfarande sådana.
Vi kan fortfarande nästan krypa in i magen igen, in i bubblan av trygghet och förnimma den där känslan av total tillit igen, igen och igen.
När våra små "knopptår" blivit långa och krokiga, kommer vi fortfarande att kunna ge varandra så mycket kärlek att livet aldrig någonsin bara kommer att kännas som en lång tunnel, vi har ljuset inom räckhåll, i slutet på tunneln, som kan få oss att fortsätta vår vandring.