Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Den dimklädda gränsen

Han står vid den dimklädda gränsen
framför den uråldriga dörren
vars träkarmar är till bredden fylld
med tecken från tidens början
han vill sträcka sig fram
för att träda ut
och igenom den
mjukt läggs då
den blekkalla och järnfasta handen
mot hans skuldra
stilla hon viskar vid hans öra

Ännu ej din tid

Han står vid den dimklädda gränsen
framför den stjärndjupa brunnen
vars glitter rymmer varats alla själar
han vill luta sig fram
för att därur
släcka sin okuvliga törst
mjukt läggs då
den blekkalla och järnfasta handen
mot hans skuldra
stilla hon viskar vid hans öra

Ännu ej din tid

att få födas
åter


Fri vers (Fri form) av Micael Axelsson
Läst 385 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2011-05-19 21:36



Bookmark and Share

  Blåbäret
är det vetenskapen och det medicinska som hindrar det sista steget? då livet redan varit redo att passera gränsen men ingen vill släppa prestigen åt sidan och låta personen gå...istället blir livet enbart ett upprätthållande av funktioner
väcker tankar och minnen detta
2011-05-23

  Osvalds_Dotter VIP
Denna dikt tilltala mig,
det mystiska.. det där man inte ser
men som ibland man kan uppfatta..
Änglarösten..
" att följa sitt hjärtas röst " . .
den inre rösen från någon/något.. Och
sig själv . . .
2011-05-20

  Ninananonia VIP
Ja, den här dikten är så vacker!
Djupa tankar.
Om längtan efter kärleken .

Tycker om dina dikter.
De är vackra!
2011-05-20

  sockerspöket
Som jag sa bara för något tag sedan så älskar jag dina mer mystiska texter där du väver in okänt i det vardagliga.
Denna är helt fantastisk. Men det ruvar hela tiden en otäck känsla då jag läser. Finner hennes ord som en lättnad, att de på något vis förhindrar det som ännu inte är tänkt att hända.
2011-05-19
  > Nästa text
< Föregående

Micael Axelsson
Micael Axelsson