Världen skiftar i färger. Träden blir kala och kalla. Gräs torkar och gulnar
Ängarna blir tomma och fula. Fula och bruna för den som letar efter skönhet.
Men allt som är skönhet kommer multna en dag och ge grund för nått nytt.

Världen må skifta i färger, men färger kan skifta i skönhet. Den som inte lär sig älska förändring kommer aldrig att var lycklig i världen.
Träd som är kala och bruna blir gröna och bruna. Ängar blommar igen och den svarta askan efter gamla bränder göms av en sprudlande färgcirkus.

När vi föds är vi röda, färgade av våra mödrars blod. Sen är vi svarta och vita, bruna och gula. Sen skiftar vi, smutsiga sen rena, ibland glänsande. Men tillsist bleknar våra färger sakta bort och vi multnar. Så skiftar världen i färger.

Kan du se skönheten i en gulnad äng eller en skrynklig hud. Kan man lära sig älska en smutig skjorta eller ett vridet sinne? Kan du se skönheten i förändring och i möjligheten till förändring ? Jag kan,, ibland. Men jag kanske kommer kunna mer eller mindre sen, för världen skiftar i färger än.