Johan heter en gammal vän.
Vi träffades för år sen.
Han hörde mig sjunga och tänkte: Vad bra han är, har han verkligen gjort det själv.
Jag hörde honom spela och tänkte: Vad shysst han lirar och vad lång han är, är han verkligen två år yngre än mig.

Vi startade ett band, hittade en galning på gitarr.
På trummor en gammal ganska taskig vän till.
Det började roligt men gick aldrig så bra.

Nästa sommar träffades vi igen, Johan och jag. Vi bestämde oss för att testa igen skapa musik, att tillsammans va.
Vi hittade en trummis, Filip, en eldsjäl. Vi spela tillsammans och tänk jo det lät faktiskt bra.

Men en dag kom Johan in och bara sa: Jag tycker inte detta är kul, jag vill hellre vara med min klass. Jag lämnar er nu, för jag bara förstör, om jag stannar kvar utan vilja att stanna.

Sen dess har vi inte synts till varann och jag tänker på honom ibland. Jag skulle lätt kunna ringa men vad ska jag säga? och vad kommer han, att svara?

Är vänskap verkligen så flyktigt?