Du behövde ingen
Jag har tittat på varenda bild
som hon lagt upp
Jag har synat hennes drag
försökt se det du ser
Men jag känner bara obehag
hur det klumpar sig i magen
en slags avsky
Hennes leende
har hon gett till dig
som du tacksamt
tagit emot
Jag har sett hur du skiner
nästan glittrar
när hon
är i närheten
Och jag har märkt
hur obekväm du blir
när du upptäcker
min närvaro
Du tror att jag ska krossa
det glashus ni befinner er i
Att jag vill slita hennes kropp i stycken
kanske har du rätt
Vid samma tidpunkt
för två år sedan (var det så längesen?)
glittrade du med mig
i samma stad
på samma ställe
Nu, när du tittar på mig
är det som att du ser rakt igenom mig
som att allt du önskar (förutom henne)
är att jag
ska försvinna
Älskling, hur blev det så?
Du vet att min blick
alltid ställer samma fråga
Och jag vet att dina ögon
aldrig har något svar
För det är hon som gäller nu,
och det som svider mest (förutom händerna runt hennes midja)
är nog orden du yttrade
- "jag behöver ingen"...
För inte mindre än
några veckor tillbaks