Del 35 – attraktiv för män?

Jag kollade ut över West ägor. Det var mörkt och Kai hade gått in till huset. De ägde mycket mark, det hade jag konstaterat ett antal gånger. Men att de hade flytt, det var svårt att ta in. Det kändes åtminstone bra att veta att det hade gått så här bra för dem. För den yttre världen såg det ut som om de hade allt. Framgång, bra rykte, vackra utsidor och respekt utav så många människor, gott om pengar men.. ingen kunde se insidan, inte ens jag som nu hade bott så nära inpå så pass länge.

Jag la mig i sängen. Jag ville inte tänka på det men jag kunde inte släppa det. Vad hade West fått uppleva? Hade de fått lida så länge. Kai hade sagt att den nya mannen kom in i bilden då han var fyra och de flydde då han var sexton. West var ju arton då. Varför hade han inte flytt innan? Han var en väl byggd människa som klarade det mesta han försökte med, vad höll honom tillbaka? Var det Kai? Eller var det kanske hans mamma? Jag fylldes med så mycket sympati men det fanns inget jag kunde göra. Jag kunde inte åka tillbaka i tiden och fixa allt. Jag mindes hur West hade sagt att kärlek och relationer aldrig hade funkat för honom, då vi satt på klippan vid bergets fot. Först detta då han var ung och sedan Amber. Men han hade ju sagt att de aldrig lärde känna varandra. Kanske var hans barndoms minnen för nära inpå vid den perioden, han hade ju fortfarande svårt att låta någon komma nära. Jag hade fått svar på så mycket i hans beteende men jag visste inte att det skulle vara så här jobbigt. Men det spelade ingen roll, jag skulle göra allt jag kunde för att visa kärlek. Visa att jag brydde mig på riktigt, om vad som fanns på insidan.
Hur skulle jag kunna somna nu? Jag fick bestämma mig, inse att jag inte kunde göra något åt det förflutna och fokusera på vad jag kunde göra nu.
”Jag är en dåre som är svag för skönhet.” hade West sagt. Kanske fanns det en liten gnutta hopp på att han skulle kunna se åt mitt håll. Jag hade ju en fot inne, om han tyckte Amber var vacker borde han tycka att jag var det. Nu skulle vi bara lära känna varandra, få honom och gilla mig också. Det var vad jag försökte tänka på istället. Och förr eller senare så somnade jag.

Jag gick ut till Lucifers hage på morgonen. Han var i andra änden och jag visslade för att få hans uppmärksamhet. Han vände på öronen och såg åt mitt håll. Ögonen var inte längre läskiga, skräcken var borta och han började plötsligt galoppera emot mig. jag vände ryggen emot honom då han kom fram och han la upp huvudet på min axel så som han hade gjort den där dagen jag stod och tänkte vid staketet. Jag klappade honom över mulen och log. Kanske kunde jag träna med honom snart.

”Är det okej om jag frågar en sak?” frågade jag då West försökte hjälpa mig att klara av att sitta kvar längre på hästryggen.
”Okej.” sa han. Han ignorerade mig inte längre, han hade ju också bestämt sig för att hjälpa mig slå Kevin.
”Vem har döpt Zoro om du nu inte gillar namnet?” sa jag.
”Amber.” svarade han likgiltigt. Jag nickade lite avvärjande. Vi pratade inte mycket. Det var inte så lätt att snacka och rida.

När det började skymma fixade vi för hästarna och gick in i huset. Två vildhästar som West hade tämt hade sålts under dagen och West verkade rätt nöjd med arbetet. Det kändes skönt att se honom så. Han såg inte glad ut men hans ögonbryn skapade inte den där skarpa sänkta pilen över hans ögon och hans kroppsspråk var inte lika spänt. Kai kom hem och satt sig vid kvällsbordet.
”Jag har förstått att du inte längre är Camine.” sa Kai först till mig och vände sedan ansiktet emot West. ”Hur går det att ha Carmen på gården?” frågade han. West såg på mig och sedan på Kai.
”Det är väl inga enorma skillnader.” sa han och lutade huvudet i handflatan. Han verkade rätt trött.
”Haha ja förutom att hon helt plötsligt blev urläcker och kvinnlig!” sa Kai retsamt, med det var åt West och inte till mig. jag gav honom en brydd lite generad blick.
”Tyst med dig. Jag kan inte vara kvinnlig.” sa jag. West hade ignorerat Kai men kollade på mig då jag sa det.
”Vad är kvinnligt då?” frågade han mig. jag blev lite ställd, jag hade ju ingen aning.
”Em typ… jag kan inte attrahera män.” sa jag. Kai började skratta.
”Vad vet du om det?” frågade han. Jag såg på Kai.
”Vadå?” sa jag.
”Hur kan du veta ifall du attraherar män eller inte?” sa han. West fnös men det verkade som att han höll med Kai.
”Vadå, det märker man väl.. eller?” frågade jag.
”Oh du menar att man ser det på..” började Kai och jag förstod vad han tänkte säga.
”Nej på blicken eller så!” sa jag. West snörpte på munnen.
”Så hur ser den blicken ut?” frågade Kai.
”Men vad du frågar, jag vet inte!” sa jag.
”JA då vet du ju inte om du kan attrahera eller inte.” sa han.
”Okej, jag ger upp men jag kan i alla fall inte, jag är inte sexig och kan inte laga mat eller sy.. eller.” sa jag men West avbröt mig.
”Men sluta, det måste man ju inte kunna heller!” sa han. Jag blev tyst. Det behövde man väl visst.
”Vadå är det inte så att de enda vägarna till en mans hjärta är antingen genom magen eller igenom byxorna.” sa jag. Jag visste att det inte var så men nu var det min tur att retas. West höjde på ögonbrynen och Kai skrattade.
”Ja det är så sant!” sa Kai och West fnös. Jag log bara lite retsamt.
”Nej men om vi ska vara seriösa så är det ju skönt att du inte är någon typisk kvinna.” sa Kai.
”Vadå då?” frågade jag . West vände tillbaka blicken.
”Hade du varit som andra kvinnor så hade vi varit tvungna att bete oss bättre, städa mer och tänka oss för hela tiden, det skulle bli rätt jobbigt.” sa han och gav ett svagt snett leende. Jag snörpte på munnen.
”Ja vilken tur då, då kan vi fortsätta att leka ungkarlar.” sa jag och både Kai och West skrattade lite avvärjande.
”Nej nu ska jag sova!” sa jag och reste mig. ”Förresten, har ni någon sax som jag kan klippa håret med, nästa tävling är ju snart så jag måste nog fixa till mig lite innan.” sa jag. De kollade på mig ett tag innan någon reagerade på att det var en fråga jag ställde.
”I lådan!” sa West och pekade. Så jag gick dit och tog fram en sax och gick. Men när jag tog på mig skorna i hallen hörde jag Kais röst.
”Ha, inte attraktiv för män, hon är lite naiv va?” sa han. Jag vässade öronen. West fnös.
”Jo lite.” svarade han.