Läs Rakbladstårar - Fri vers av M

Redan medlem? Logga in

Nyheter Läs Texter Poesikalender Sök Hjälp Bli medlem nu!

Rakbladstårar

Jag kommer aldrig
Finna frid
Ta åt mig
Av de ord
Som sägs till mig

Hatet gror
Knytnävar
Hårda
I magen

Du duger inget till
Du borde ta ditt liv
Rakbladstårar
Som smakar järn

Kan jag få krypa
Riktigt nära dig ikväll
Känna ditt skinn
Mot mitt

Och kan inte någon få mig att förstå
Att om du ligger här
Hos mig inatt
Och jag vaknar av ditt leende
Imorgon
Betyder det
Att du
Älskar mig
På riktigt

Fri vers av M_Franke
Läst 302 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2011-06-26 22:05

Skriv ut

Spara som PDF

ej medlem längre
Smärtsam inledning på den här texten då den närmast tycks skrika efter sinnesfrid utan att finna något annat än rostiga och oslipade rakblad som rispar, bränner och skär i den bara alltför mjuka och känsliga huden. Det finns så mycket självförakt här och så lite av de där varma och mer innerliga känslorna som kanske skulle kunna hela, läka och försona, precis som om man bär på en stor börda och inte riktigt förmår att acceptera sig själv som den man är. Orden finns där, men man kan inte ta åt sig av dem, och kanske unnar man sig av någon anledning heller inte att ta emot något av det som sägs. Dikten är dock inte helt igenom mörk, utan vänder en smula någon gång i mitten och avslutas med en viss känsla av hopp. Det finns en närhet, det finns någon som stannar och kanske är man också verkligen älskad på riktigt även om det kan vara svårt att inse. Men morgonleendet har faktiskt en betydelse. Trots allt tveksamhet så är det ändå någon som finns där, och som dessutom kanske t.o.m. vill dela hela ens liv och ens drömmar.
2011-07-30