Det var du och  jag

på bryggan

en eftermiddag

dina vackra händer

som smekte mitt hår

dina ögon

vattnet

som speglade mitt lugn

det mörka i vattnet

var åtrån

vi kände

darrandes i luften

magneter

blänkande av guld

förlorade i varandra

vi log

mot varandra

då lyckan singlade slant

om vår framtid

som fanns

men ändå inte

så vackert det var

detta ögonblick

om förevigt

stannat kvar?

stannat kvar

i mina celler

som längtar

längtar

efter den stunden

då

när dina läppar

drogs mot mina

du

fastnade i mina celler

då

när du nådde djupt in

in

in i mitt hjärta

djupandandes

då

när dina händer

fastnade på min hud

dom sitter fast där ännu

ännu

älskade