Det går en vind över vindens sängar
det blåser till i en röd gardin
det är numera ont om drängar
över nejden ligger även sordin

det sitter en flicka uti bersån
med en pojke uti sin famn
hon vickar helt lugnt på tån
nöjd att kärlek ha rott i hamn

han kastar blickar på sin tös
fyllda av illa återhållen åtrå
att äga henne med riktigt klös
sådär som katter säkert går på

när som regnet jagats bort
fast ännu ett moln förmörkar solen
sådär som stunden kan kännas kort
liksom trevandet under kjolen