Angånde en kommentar från poeter.se som jag fick om min dikt "Springer kapp, med orden så snabba, käcka, porlande sturska!" Att jag misshandlar svenska språket och att det är pga sådana som mig som svenskan förvanskas och förortsfolket inte kan riktig svenska  - vad nu det är för något!

För det första:

Jag talar inte som jag skriver!

Och det andra:

Jag tror inte våra nyinflyttade invånare, läser dikter eller prosa på svenska. Och om dom gör det - så vinner dom mer på det rent språkligt, än om dom inte hade läst. Naturligtvis är våra utländska vänner, både mer läsvana och läsintresserade än många av oss svenskar.

-----------------------

Jag misshandlar inte svenskan. Jag lägger orden på ett annat sätt än vad Ni är vana vid. Ingen annan jag läst upp dikten för, har missförstått - däremot förstått, att det är ett poetiskt hantverk. Ja det är svenskar jag har frågat!

För övrigt låter inte svenskan idag som den gjorde för femtio år sedan, eller ens för tjugo år sedan. Skulle Ni höra någon från *Åsa-Nisse* tiden tala -fyrtiotalssvenska -  så skulle Ni ha svårt att följa med  i både skrift och tal. Eller är det bara rikssvenskan anno 2011, som är det enda acceptabla skriftspråket?

Jag njuter av språklig utveckling och nyskapande. Att lyssna till svenskspråkiga rappare, från förorten är faktiskt både lärorikt och spännande.

Polskan, Engelskan och med all säkerhet många andra språk, är mycket rikare och vackrare än svenskan för att folket både vågat och accepterat att språket de facto är en föränderlig flod.