Gudars skymning tänker jag
tog ju steget ut
Rakt ut i intet eller i framtiden
I natten bränner tårarna bakom ögonlock
Ängslan och rädslan är nära vänner med spänningen
och tar varandra i hand bakom min rygg
men när jag vill prata med dem tystnar de
Jag vill ju bara veta..

Vem är jag när jag är "bara" jag
Ja vem?
Och hur kommer frukostarna se ut på den där balkongen
med vita färgflagor man kan pilla loss.
Frallor och te och bara jag i en strimma sol
Snirklarna i tapeterna , de är beiga
ska jag följa dem med min blick om kvällarna med kvällsljus i köket
Känna vinden genom altandörren
mot mina bara fötter
Jo, det var rätt steg att ta. Rakt ut bara.