hela natten är det som om tiden står still
och du lyssnar på samma låtar som då
i hopp om att känna något
eller bara något annat än det du känner just nu




du är en människa som stirrar ut genom fönstren och längtar sig bort, som drömmer om en bättre framtid samtidigt som du försöker intyga dig själv om att det du har just nu är tillräckligt. egentligen har du inget att klaga över så du ler och förklarar hur fint allt i ditt liv är. sedan spenderar du kvällarna med att mota bort varje tanke på allt som inte är det. allt det där som lurar i mörkret och vill slita dig i bitar.



du vet att du måste fylla tiden
metoden är enkel nog att förstå
så länge saker pågår runt dig
har du inte tid att känna




och med vänner du vill kalla goda dricker du tills tomheten domnar bort, tills du inte längre hör ekandet utan bara slagen från ditt eget hjärta i öronen. du går hem med en vän eller en bekant eller vem som helst egentligen och tänker att det här livet är ganska vackert ändå








men du somnar alltid ensam




och det går aldrig över