i forsen

hörde jag någon spela på vassflöjt

han hade ditt ansikte

men det var inte du

men när jag kom till havet

fanns du i de skummande bränningarna

i det salta

fräsande

jag dök i och det pärlade på min hud

då kunde jag inte längre vara svalt behärskad

balanserad

min längtan finns

hos dig         

hos dig min värme   

min kärlek och min glöd

så nära dig 

är mina tankar

att jag förnimmer dina suckar

och din doft

som vågorna

som slår mot stranden

och i ett enda andetag förintar varje spår

så spårlöst hastigt tappade jag dig

och jag vill inte visa

att jag minns

men likt grenarna och rötterna

som våldsamt spränger fram 

ur mina ögon

ur min mun

så tränger mina tankar

mina minnen  

genom hjärnans mjuka vindlingar

den spröda skallens skal

ut

genom den tunna hinnan

grenar och förgrenar sig

till ett grönskande blommande träd

med rötterna för alltid klängande i hjärtat

du sådde frön hos mig

vattnade

leende

med dina ögons glans

trädet

växer snabbt om natten

för att på morgonen slå ut i vita blommor

som sakta 

dalar