Hjärtskärande skrik,
men det är inte skriket som skär mig det är det som inte kommer ut.
Varenda dag tänker jag på mina misstag, jag försöker bättra mig.
När jag ser tillbaka har jag kommit långt, men det jag har varit var inte vackert.
Jag är den person jag hatar mest, jag har sårat så många som jag älskat.
Finns inget jag skulle önska mer än att få allt det ogjort,
varför tror du jag så gärna undviker kärleken.

Jag gömmer mig, men när jag ser på dig, när jag ser ditt namn, när jag.. tappat orden.
Så önskar jag bara att jag fick lära känna dig mer.
Jag förstår verkligen inte, varför du alltid gör mig så glad, varför du är så charmig..
Trots att jag stöter undan de mesta, lyckas du, du lyckas komma in..
Jag kanske är patetisk, men du finns där, och jag vet inte vad jag ska göra utan dig.

Det finns inga ord, förlåt är de värsta ordet jag vet, för känns som att det inte betyder något.

Livet har slagit tillbaka för alla de saker jag gjort, så kommer misstagen.
Allt i min närhet tas ifrån mig, och det gör så ont.
Det brinner inombords, jag frågade vad ska jag ta mig till.
Hysterin spred sig, jag vill verkligen få allt att fungera.

Jag vill verkligen lära känna dig, på insidan.
Enda svaret jag fick var åk dit, nu hatar jag mig bara mer.
För jag vågar inte, jag vågar inte se dig i ögonen, för du kommer se mig gråta.
Du kommer se mig, du kommer se mig som den jag ser mig.
Känslig person med dåligt självförtroende som hatar sig själv mer än någon annan i världen, det är inte vad du vill ha.

Allt mitt kämpande, skulle kunna vara förgäves.
För det finns en chans, att du slår igen dörren i mitt ansikte.
Då står jag där misslyckad, igen oälskad och ensam.

Endå är det inte min heder jag är rädd för.
Utan tanken att jag bara kommer få se dig, på avstånd.