Plötsligt en oro jag vill inte vara i min kropp, mår illa känner yrsel vet inte vad jag ska ta vägen . Det kryper i benen vad är det för känslor som vaknat? jag kan ju inte längre springa ifrån mig själv.

Försöker hålla upp mina murar men dom faller som korthus,
Vill bara lägga mig ned och dö slippa minnas mina kroppsminnen .

Dessa minnen tar sönder mig och ett stort obehag invaderar min kropps lemmar andetag ben mage bröstkorg axlar och rygg hela min kropp är som en svart klump.

Det känns som om nån sitter på mig och trycker mig bakåt och nedåt-riktande inåt och yrslar mig svag i mina myrkrypande ben som jag spänner .

Hösten dämpar mina sinnen solen skiner inte regnet faller likt mina tårar som faller över mina nakna kantiga kinder, Varför frågar jag mig föddes jag i denna obetydliga otvetydiga kropp och själ? orkar inte att stanna och känna, jag vill bara fly nu låta min själ komma fri och min kropp få frid.'

Döden kallar på mig igen det var längesen jag kände döden så nära i mina tankar men jag vet att det är flykten ifrån mig själv som får mig att prata om döden men gud snälla om du finns befria mig från från detta helvetes obehag för jag står inte ut .