Vandraren har ingenstans att gå
Skogen täckt av löv är det hon kan få
Ett skyddande täcke hon lägger sig ner
Vill sluta känna och aldrig tänka mer
Vandraren blundar och gömmer sig väl
Hon glömde sin känsla i förlorad själ
Vandraren vet ej längre någon väg att gå
Det var endast kärlek hon bad om att få
Löven ligger inte längre kvar
De nakna träden är nu det enda hon har