Ibland glömmer jag var jag är
och tror att jag är hemma.
Tänker att jag är trygg
och allt är som det brukar vara.
Ibland sluter jag in mig
och tror att jag är kvar.
Tänker att ni fortfarandra är nära
och allt faller in i det vanliga.

Men så ramlar jag ur mig själv
och märker de tomma vita väggarna,
de obetalda räkningarna
och lukten från disken
som ingen längre kan få mig
att tvätta rent.