Mitt liv är svaret
på en fråga
som det inte ställt,

ett undantag från regelverk
som  aldrig gällt,
om blott jag funnits till
i kraft av min kontrast
till allting annat,

ty sedan klockor stannat,
tiger rymden still
och allt förändras
i all hast...

...all hast, all höst,
min rast, min röst...

Jag riktar blicken
mot denna diktens första rad
och menar att den startade sitt liv
i denna platta cybervärld
på ett rätt föredömligt
dunkelt sätt,
men i och med
dess brist på substans och konkretion
förlorar jag som läsare
i sinom tid
all lust att läsa vidare.

När den så elva rader ovan denna
börjar handla om sig själv
närmar sig intresset noll
när de nattsuddiga ögonens inmundigande
av densamma når denna punkt

en gryning bortom tiden.