När man är kär, är inte regler och vad som är möjligt att kräva eller acceptera, det första man kommer att tänka på.
Man är bara glad att ha hittat någon och vill inte riskera att tappa några ägg för då går de i kras om de skulle falla.
Det vet man ju hur skör kärleken är.

'Det är inte alla man kan prata så här öppet om saker och ting med' eller 'folk bara gäspar när jag vill prata om sådana här saker, kanske för att de blir rädda och vill skyla över det genom att verka uttråkade' är reaktioner jag får ibland när jag pratar med folk om vardagens 'små' förtretligheter, relationer och sånt.

Men jag pratar då hellre relationer än sport, väder och sjukdomar, som annars verkar vara de tre samtalsämnen folk föredrar framför 'jobbiga saker'...

Även jag har stundom haft 'skygglapparna på' och inte reagerat 'i tid'.
Gäller två långa relationer jag hade då jag såväl 'under relationens gång' såväl som efteråt känt mig utnyttjad och en smula 'hunsad med'.
Naturligtvis är det subjektiva känslor, men det kan ju ligga mycket i dem för det.

Jag har lärt mig att skilja mellan vad en person säger/gör och personen i sig.
Om jag inte kunde det skulle jag säkert har 'hämndbegärets ätande, ältande och frätande' inom mig.

Det skulle bryta ned och förtära mig, så som det gör för människor som inte skiljer på person och händelser.

Jag tycker att överlevnadsinstinkten borde tala för att det är så man skall tänka och känna för att inte gå under i sina umbäranden i att tycka synd om sig själv och söka som 'oändlig tröst' livet igenom.
Men det går inte automatiskt och man måste på något vis väcka sig själv ur fenomenet.

Däremot inte sagt att jag accepterar vad personen säger eller gör.
Det jag accepterar är att det gjordes eller sades 'i affekt'.
I ett känsloläge som behärskar en människa och sedan 'rinner av' när väl behovet av att 'yttra och agera' negativt har sköljts bort, då känslorna fått utrymme nog att brinna ut och bara askan av det sagda och gjorda ännu pyr.

Jag anser att när man går i clinch med en annan människa, en vän eller ens älskade.
Då måste man lära sig att acceptera vissa saker.

Man skall helst ha 'ett eget liv' med egna möjliga vänner, egna intressen.
Samt att man skall värna om sin egen sfär med utrymme för just egna vänner och intressen.

Detta måste man respektera hos varandra.
De unga tu, skall inte bli ett, de skall förbli två individer, eftersom de är två individer och man kan inte och bör inte heller försöka, att leva genom en annan människa.

Det är fel att ingå ett förhållande genom att känna 'den här människan skall rädda mig, från att ha ett tråkigt liv'.
Den människan skall inte behöva 'rädda en'.
Man skall helst vara hel redan innan.

Med intressen menar jag inte missbruk.
Missbruk är ju bruk man tappat kontrollen över.
Missbruk kräver professionell hjälp, vad en närstående kan ge är stöd och kärlek.

Man skall värna om att få syssla med de intressen man har oavsett hur de ser ut, så länge de inte negativt påverkar (skadar relationen).

Exempel, om kvinnan har en massagestav eller två och hon dessutom gillar att titta på 'vuxenfilmer' eller att smeka sig själv i duschen, så är det en del av hennes sfär och det angår mig inte, såvitt hon inte vill dela med sig av sitt intresse till mig.

Om hon vill åka motorcykel, snickra fågelholkar, idrotta eller gå på syjunta, ta nattvarden i kyrkan och läsa biblen med andra, ja då är det hennes intressesfär.

Har man trubbel i förhållandet och vill gå och lägga sig med andra, ja då får man väl göra slut först.

Så till vida att man inte 'kommit överens om' att ett eller annat snedsteg må vara hänt, man kanske behövde det just då.

Om man inte kan acceptera att ens man 'lägger ner en massa dyrbar tid' på sin tågbana, sina snickerier, pusslande, sysslande med sport eller vänner.

Ja, då frånsäger man sig ju samtidigt rätten att själv ha egna intressen.
Även om dessa intressen skulle råka vara att baka, laga mat, städa eller vara med i föreningslivet, välgörenhet, att rasta grannskapets hundar.

Det hänger ju ihop.
Om mannen vill gå i kyrkan och kvinnan vill ägna sig åt självsmekning.
Då är det den egna sfären som träder in.

Utan en tidig överenskommelse på de här punkterna så kommer förhållandet att ha svårt att bära 'hela vägen'.

Att båda har varsin privat sfär, är själva grunden för acceptans och villighet att hålla burdörren öppen istället för stängd.

Det är som att skriva dagbok.
Ingen annan än du har rätt att läsa i den, såvitt du själv först inte visar innehållet.

Om kärleken inte är 'fri' så kommer den att dö kvävningsdöden.
Det är där jämliket, rättvisa och 'broderskap' kommer in.

Ja, jag skulle verkligen behöva en kopp te och en smörgås nu.
Du vet var jag har mitt te.
Jag brer mackorna och hettar upp vattnet.
Vill du ha ost eller kaviar på dina?