sitter ihopsjunken på verandan
fyllandes lungorna med höst
klädd blott i gnistergula löv
fyller du mig med lugn

på spröda strängar spelar du
de sorgsnaste av toner någonsin hört
för värmen är mitt vakuum
en flyttfågel

stora skyar

är jag vilsen igen

så, snälla
hjälp mig

tröst