Långt härifrån, säger man, ta mej långt härifrån, ibland känner man så, när väggarna känns fär nära och tiden inte, verkar kunna bära iväg det man har inom sej. Tiden är min, likt Tranströmmers rakapparat så surrar den på, men han kunde stänga av den, dock ej tiden…. Man skulle vilja rycka ur sladden ett tag, stoppa tiden, stoppa matchen en stund och tänka över, vad, man vill… vilket, man vill..

Ibland är tiden som att vandra genom det vi kallar ”tjocka” den irriterande dimma som bara kommer, ibland som, en chock iland smygamde och ibland, tydligt….