Rädslan för rädslan tar tag i mig varje dag när jag öppnar mina ögon
möter jag rädslan när jag stänger ögonen och faller i sömn så jagar
ni mig rädslor


detta bråddjup av smärta som tär min själ tar all livskraft ifrån mig
energin sinar sorgen pinar allt som var något en gång mig viktigt
är dött av rädsla

hur ska jag orka våga leva vidare med all denna smärta som förpassar
mig till skräckens hus det är där min kropp bor hon får aldrig någon ro
hon är blind för livet

allt har vänt mig ryggen tomheten är en stor ryggsäck fylld av det förflutna
som gräver djupa sår i min övre kroppshalva går det aldrig att stänga av
jag är inte längre jag


jag är en vålnad som rör sig sakta i slow-motion steg mitt bröst är överfyllt av
smärtande gult var som rinner ut i mina porer jag vill ju inte leva för jag är så rädd
för rädslan minnen som vaknar i min kropp ska väckas till liv igen jag är så fruktansvärt rädd för rädslans skull som bor i min kropp ropar vik hädan men du stannar kvar utan nån hänsyn till min rädsla

alla vakna timmar jag tvingas vara vaken utan någon alls vilja att vara med i livet för
rädslan har tagit mitt liv i besittning