en len klapp 

i ett hårt ansikte

fasettslipad flaga 

som kristaller

bryts vi lätt

dagen

– tidens starka sida

igen utan kraft

väl långt där framme

under eldpolerade timmar

lämnas ännu en ensamt tvättad själ

cancer

vi möts i luftens klarhet 

ingen harmoni 

bland smala korridorer

endast molnfri vila