Du drömde om den ljumma sommarbrisen

den som i skydd av vaniljsträngars sötma

varsamt smekte vågornas ängslan

den ljuvliga pust av behag

som ömt kysste skymningen




Verkligheten gav dig en ursinnig storm

en biblisk orkan av splittrade känslor

i en oändlig virvel av själslig tragik




Men du står ännu, du faller ej


ty du är,



liksom dina av sötma vävda barndrömmar



de om sommarbrisens fjäderlätta varsamhet






beständig.