jag är smärtans hav utan nån punkt eller avbrott det gör ont i min själ min kropp jag är rädd för allt i livet som rör min kropp och själv

rörelser förnimmer bara smärta jag vill rymma försvinna från mig själv dö självdö i mina egna tankar när kroppens smärta attackerar finns inga undantag kvar för mig

hjärnan vill inte samarbeta stegen känns tunga andas en liten bit sanningen om mig är brutal o jag är så rädd för rädslan för att aldrig komma tillbaka till nått liv överhuvudtaget