Jag är inte längre en fri människa jag ligger på botten
av ett hav i min smärtande kropp och en själ som
är trasig den har gått i tusen bitar

jag hittar inte längre mig själv jag är borta ångesten ligger ovanpå
tränger kränger trycker dunkar slår mig i tusen bitar

jag är ju rädd förstår ni inte det jag r så fruktansvärt rädd för livet för mig
själv allt har redan gått i tusen bitar lider tortyr kan inte andas längre jag är en maskin som gått sönder
en trasig människa som kvider
för varje steg hon tar

Jag är en död ofri människa som försöker ta mig loss men jag sitter fast som i betong jag är en liten rädd människa kvinna andetagen gör ont ryggen den värker armarna värker som långa tänger jag är fortfarande inte mig själv jag är rädd frusen ´söndervärkt innefrpn och ut ibland vill jag dö på riktigt för att sen vakna upp ur mardrömmen kliva ur kistan som en ny männ iska nyfödd babylen men verkligheten är en mara