Hon går omkring som om hon planterar vårlökar på kommunens mark
Tulpaner på kommunens gräsmattor får henne att känna sig stark
I luften ritar hon en regnbåge med fingret som bara dom som vill kan se
Det är sådana stora saker i det lilla som får henne att le

Hon är dimma med sol som förför gärden
Hennes liv är ett leende mot världen
Och helvetet rasar ihop och himlen reser ändå finns bara månens sken
Under vattnet i badkaret, hon är en sjöjungfru, det syns på sättet som hon rör sina ben

Skiftningar i hennes röst, en naken ängel som kommer på besök
Bjuder hon på mat så har hon kokat soppa på en spik för hon känner sig låst av ett kök
Vad än det bjuds på kryddas det med kärlek och ingivelse och äts bäst utan bestick
Och är hon inte där beror det på att hon hämtar himlen till dig som du får genom hennes blick

Hon är den nynnande melodin som dyker upp då och då i skallen under färden
Japp, hennes liv är ett leende mot världen
Hennes kropp rör sig som om den utsattes för rodd då hon sitter och lyssnar på en stol
Och hon är inte säker på om hon ska ge ljusets källa namnet ”stjärna” eller ”sol”

En överlevnadskonstnär, eller en människa med livslust som överraskar sig själv stup i ett
Det som hon egentligen inte lyssnade på i går känns plötsligt rätt
För ingenting är så otänkbart att det inte kan omprövas då det finns tid
Sen kommer kärleken in i hennes tonfall och alla drömmarna i hennes kyssar tar vid

Hon är skuggornas dans då allt brinner, kärlek vid härden
Hon har gjort sitt liv till et leende mot världen
Inget kan dela upp ljuset i ett spektra så som hennes ögon gör
Men självklarhet i rösten förklarar hon ”kärlek är ett varande som aldrig dör”

Himlen vet hon inget om men hon är väldigt bekant med universum som är hennes ficka
Kärleken enligt henne är alltid på väg utan att försvinna, utan planer på att sticka
Kärleken finns fortfarande kvar och hon förklarar att kärlek är det starkaste vi har
Två romaner senare och allt hänger i luften, säger hon fråga universum för universum har svar

Hon är en lysande display som signalerar all form av kärlek har sina värden
Hon lyser upp för hon har gjort sitt liv till ett leende mot världen
Drömmen är livliga, svävandet är energifyllande, en sömn som man aldrig vaknar ur
Med ett finger i luften målar hon abstrakta blommor som klistras fast med kyssar på en mur

All poppoesis musa hon lämnar spår av fraser som hon sen glömt, skimmer som förlagts
Det var ju själen i tanken som var viktig, orden saknar betydelse i det som sagts
Sen är allt ett leende mot världen som man kan hänga på
Leende drömmar, leende andetag, hon och jag och i denna galenskap är vi åtminstone två