Han och hon och sonen
går in i en retrobutik
med mycket tyg
en del mjukare än hud
annat knastrigt och fnastrigt
där han brukar bli så "där" liten
och pilsk.

Han låter dem titta på en
soffgrupp
där man gott skulle kunna...
vad som helst.

Han drar sig längre och längre in
i rum efter rum efter rum
möblerade
som om självaste Ingmar Bergman
skulle inrett dem.

Kläder, schalar, underkläder
allt för kvinnan finns där
i siden, satin, silke, nylon
sånt som får en fem-årig pojke
att känna sig som man.

Här och där ligger lättklädda kvinnor
på divaner för sin obotade hysteri
och röker Philip Morris
med extremt långa
cigarettmunstycken
en del klädda i just hans passioner
somliga har handskar upp till armbågarna
andra lägger snabbt benen i kors
och en blir två meter lång
när hon böjer sig ned
och kysser honom mellan benen
uppifrån.

Han vänder sig om och ser kläderna
bilda en lång bana
ända ner till sin barndom.

Så här har det varit
så här ska det bli
om han själv får bestämma.

Långt därborta vid kassan
ser han mamma och sig själv
betala en soffa i grön sammet.

Freud tar betalt
blossandes cigarr.

Eller nåt som ryker
och luktar man.

Han har pappas röst
och händer.