(Detta är ett ode till overkligheter som inspiration och momentum för små och större revolutioner.)

Med sextonbitarsbrusvind i håret, och syrsor i buskarna som om de vore en TV på en död kanal eller tinnitus, och med en himmel ovan oss som myrornas krig filtrerat genom 3D-glasögon. Så uppfattar vi världen: samtidigt så otroligt levande och och så otroligt död. Den är full av katastrofer, apokalypser, levande döda och skattkartor; och på dem utsökta områden utmärkta med "HERE BE DRAGONS". Och det är dit vi rusar.

Så vi går runt affärerna istället för runt i affärerna och vi upptäcker hela världens bortglömda piratjuveler och nazistguld, riktiga skattkistor, och de kallar dem för "sopcontainrar", och vi lyfter av locken och lyfter upp livsuppehållande medel: det är matvaror, heart containers och burkar med féer.Vi lever i nuet men vi har varit Link i det förflutna.

Så vi använder hook-shots och rocket-jumps för att komma över språkbarriärer och stålbarrikader. Vi ställer oss med kängor och bomber och granater mot kärnkraftverken och drakarnas soldater, och vi ställer oss sedan med våra varma kroppar, lasersvärd och Jedi Mind Tricks mot fascisternas yttringar om att de ska deportera dödsdömda flyktingar, "These are not the refugees you're looking for" Och sedan, hand i hand, lägger vi rygg mot ben, springer gatlopp och hinderbanor på time trial från sirenernas sken, precis som vi alltid gjort i Track'n'Field, GTA, Mirror's Edge.

Och vi flyger obehindrat över alla hinder, vi flyger under radarn och skjuter från radioskuggor, för vi står på giganters axlar: vi står på Super Marios skuldror.

Vi krälar i kloaker och dyker i dumpsters och gräver fram grottor men inte fan super Mario så inte heller gör vi och inte heller vill vi egentligen någonsin mer spela TV-spel för vi lever ändå livet till lika del rymdopera som dystopiskt rollspel.

Vi blir sedda som självupptagna extremister men vi är bara altruistiska hedonister för våra enda fjättror är våra lättjor.

Vi är infektionen, motreaktioner, ilksna toner och invasionen.

För vi är riktiga rättsaktivister; vi är rättshaverister.

Vi är bilbrännarna i förorten och alkisarna i parken och vi är de som sedan bygger hus med bildäcken och alkisarnas flasker.

Vi är transor, flator, the queer edge, förortskids, hicks och bönder med EPA-traktor, eller kanske bara priviligerade akademikerklassungar, men vi går aldrig av för ishackor.

Vi är ditt svalda avgrundsvrål när du öppnar ditt badrumsskåp och du åter skådar din pillerburk. Vi är som vilken skurk som helst; en antihjälte, en frälst.

För vi finns utom dig.

Vi finns inom dig.

Och vi är redo att släppas fria.

Vi är redo att svettas och kriga.

För våra hjärtan kommer aldrig gå på tomgång.

Ni ska förvänta er hårt jävla motstånd.