Ja, jag talar om dig

jag vet inte var det började
men den dagen
var ditt skratt mer smittande än vanligt
och jag var blossande rosighet mot ditt öra -

vad jag viskade om det vet jag inte
men jag viskade

inga fyrverkerier gnistrade och tjöt omkring oss
och alla klockor hade urtavlan kvar;
men mina knän har aldrig varit svagare
och dina ögon var mer guld än jag kunde minnas

jag behöver inte ens blunda
för att komma ihåg
hur det klingade i mig när du andades

Fri vers av Propella
Läst 1781 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2006-01-19 15:01

Skriv ut
Spara som PDF

xtla "jag behöver inte ens blunda för att komma ihåg hur det klingade i mig när du andades" man känner verkligen igen sig. sjukt fina texter. 2006-05-16

Liv Sol "jag behöver inte ens blunda för att komma ihåg hur det klingade i mig när du andades" Åter, det träffar bara mitt i prick, mitt i hjärtat, intill min djupaste kärna. Själen. Det här är så sant, så ärligt, så rätt på men ändå drömskt, vackert, vackrare, vackrast. Tack för att du lägger upp dina alster för allmän beskådan. Det gör så mycket. 2006-02-18

bestående Och jag kommer inte att behöva blunda för att minnas slutorden. 2006-01-28

ej medlem längre du skriver vackert fortfarande "jag behöver inte ens blunda för att komma ihåg" härligt! M 2006-01-26

NoMi F Å vad härligt, vilken känsla den ger denna kärleksförklaring Så vackert skrivet 2006-01-25

tower4 Avslutningsfrasen är fenomenal!!! 2006-01-24

Charly Jag vet inte vad jag ska säga, men den är så vacker. jag kan riktigt känna den där känslan och den är så underbar. Jag känner den nu... 2006-01-23

BaraEnFlicka jag behöver inte ens blunda för att komma ihåg hur det klingade i mig när du andades Dessa orden går rakt in i mig! 2006-01-23

arie "och jag var blossande rosighet mot ditt öra" det som så känneteckanr din diktning är din närvaro i texten och diktjaget är både hud och känsla och upprättar ett så nära förhållande till det yttre och det inre, så att det knappt går att foga in ett knivblad emellan... livets täthet, kanske jag skulle kunna likna det vid och det andas, det är sinnligt och det föder; "jag behöver inte ens blunda för att komma ihåg hur det klingade i mig när du andades" och kanske att det är så med dina dikter att jag behöver inte ens blunda för att känna hur de klingar i mig/ tack 2006-01-23

tIsTeL den var väldigt kär och mjuk:P 2006-01-22

mariann Förälskelsen tar volter på dina rader. Det sjunger om kärlek! 2006-01-20

Wretling KÄR !. Du skriver så ofattbart vackert ! Jag älskar hur du stannar upp historien mellan verserna och i kursiv stil ger oss en tankeställare vid varje ord. Herregud, ja ska börja visa mig själv i dina texter !, så enormt bra du är ! 2006-01-20

Roger Den här texten får mig att känna som det kan bli när man sitter och pratar med en människa genom hela natten och på morgonen ser man personen i en ny dags ljus och då är den människan inte längre den man satte sig med på kvällen (fan va ja svamlar). Bra skrivet är det i alla fall! 2006-01-20

MonaLisa Underbart om ett ljuvligt kärleksmöte! 2006-01-20

Nilla E och jag blir helt kär när jag läser detta. närheten smittar av sig! strålande! bokmärker för fullt! 2006-01-19

Per Rydberg Det finns ett sätt i ditt sätt att skriva som gör att jag som läsare känner mig personligt tilltalad. Funderar på om det inte är det här dubbla sättet att skriva som du så effektfullt använder dig av. I den här texten är de kursiverade raderna riktiga rysare! *ryser behagfullt* 2006-01-19

Jessica Ebbesson Nu blir jag nästan tårögd...du skriver så innerligt vackert. Du serverar din poesi på ett sätt som är enastående..Tack! 2006-01-19

Jan Cederlöf Utomordentligt välformulerat.Skänker läsaren en illusion om närvaro,att ha upplevt detta. Bygger upp en stämning av tillåtelse och eufori; vilket är kopplat till sinnenas rytmik och uttrycksform. Jan C. 2006-01-19

Ord Propella.... Jag har ett Ord-Förråd ...Du har en hel PropellaVärld.... Att läsa dina dikter , är att kliva in och ut i en drömvärld.. inte en drömvärld i perfektion avsett , utan bara en värld där du serverar oss tankar och känslor... som läsare kan jag luta mig tillbaka , åka med och njuta.. hissnande snabbt och kraftfullt , men hela tiden med kärleksbotten, en säkerhet att Jag kommer ur det här välmående... Pella kör ju... Kram å JätteTack Propella ! / Crister 2006-01-19

rebecca d hur det klingade i mig när du andades hmmm. precis så...är det...när det är rätt.... 2006-01-19

syster pion nej nu blir jag helt förstummad. detta är bättre än bäst :D 2006-01-19

vega lando sista raderna hela vägen in i fyverkeripjäsens hjärta! wow!!!!!så jävla starkt 2006-01-19

livräddaren så galet vackert slutstrofen är så det gör ont! 2006-01-19

Ola Rydberg vad jag viskade om det det vet jag inte men jag viskade gillade jag speciellt 2006-01-19

alfa Sirligt samtidigt enkelt. Mycket vackert. Tack 2006-01-19

sol har redan förklarat min kärlek till sanningssägaren men funderar på va lite otrogen här nu när du börjar komma tillbaka. allvarligt - du är som vanligt underbar! och jag blev mjuk som en sån där vacker en på film en stund, en sån som man egentligen inte är - bara när man läser dina texter.. de måste vara helande.. 2006-01-19

prinscess jättevacker mycket kärlek ser jag i denna text 'tycker om sista stycket mycket jag behöver inte ens blunda för att komma ihåg hur det klingade imig när du andades* jättebra skriven 2006-01-19

jahapp jisses vilken fin kärleksförklaring...mitt offer skulle gärna få skriva nåt liknande till mig *fniss* (as if!) 2006-01-19

Dan Linder skönsjungen upptakt till en förförelse. Och marken sviktar, luften blir tung. Kärlek i atmosfären - eller minnet av kärleken. SKingrad, evig. 2006-01-19