*********************************
Här nere är det bara barndomens mardrömmar
som kastar tunga skuggor
över själ och hjärta
*********************************

Jag sitter fast i svalget
där odjuret gapat sig hungrig
över att få sluka mig
och alla mina ljusa stunder

Allt har antagit fula förvridna konturer
Alla ögon som riktas mot mig
skjuter galna skratt att fastna
som förgiftade pilar
på min sargade lekamen

Men jag stänger av all smärta
Tänker att jag förtjänar den

För om ljuset inte vill leka
på mina gator
Då kan jag lika gärna
stänga av dom
från all trafik

Längtar till stunden
då bödlarna öppnar upp
alla tillslutna sår

Låt dom blotta allt, skriker köttet
Låt alla se varet som tränger ut
med alla mina sjuka tankar, känslor
All illaluktande naivitet och öppenhet
mitt ruttna innanmäte blottat för
all er beskådan

Döm mig gärna hårt och skoningslöst

Vänd sedan bort era huvuden
och låt mitt förfall
vara mitt vackraste egna val

För i skuggornas rike dväljs jag inte mer
över dig

Tacksamt låter jag de armarna dra ner mig
mot min kända tillvaro
från förfluten tid
Bortanför
utanför

Mig själv