Jag glider
under ytan
Ser dig där
ovanför ljusets
brytning
suddig
i dina konturer

Jag sjunker

Dina händer
bryter aldrig igenom
för att nå mig

Insikten fyller mina lungor
i en häftig inandning
Blicken beslöjas
och du glider
bortanför

Solförmörkelse bakom gråa
regntunga skyar som knappt
nalkas

Havet värker
i mina lungor
Famnar mig
så som du borde
ha gjort

Kroppens kamp
mot det uppenbara
och du är inte ens
en spegling
från mitt ögas vrå

Drar en än gång ner kylan
att lägga sig
runt mitt hjärta

Kroppen drar ihop sig
i minnet av
fosterställning
Havets botten
blir min döda moderkaka
då jag lägger mig tillrätta
i skötet av samma urhav
som en gång
släppte mig ifrån sig

Ber om svart skuggor
Spridningens slöhet
i mina skälvande sista
hjärtslag

Du finns ej mer

Och här på botten
finner du mig aldrig...


****************