Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Du fick aldrig veta hur jag lärde mig överleva...


Mitt i sorgen
Välsignar jag kylan
Vreden och förnärmelsens
Bittra smak
Håller gråten
På avstånd

Men ilskan handlar
Inte om dig

Mitt förrut
Så vackra jag
Har krupit ihop
Under fullmånens
Nakna ljussken

Du har svikit
Mina blottade sår
Och strött salt
Under vilseledda
Smekningar

Du...

Min livslånga
Förmåga att
Stänga av
Allt som känns

Får mig att gå framåt
Och inte blicka bak
Och om du
Låter mig vara ifred

Så kommer du snart
Bara existera
Som en blind fläck
Ett förlorat minne
Eller ett tappat ord

Jag är en överlevare

Och du fick aldrig veta
Varför




Fri vers (Fri form) av Cahaya
Läst 414 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2012-01-11 01:31



Bookmark and Share


  Albert
ja det är inte svårt att förstå och känna in den här

sorglig text
om att avsluta utan att avsluta
2012-08-13

  Andrum
Starkt och igenkännande.
Nu gav du text åt mina tankar tack.
2012-01-17

  Lars Hedlin
Mycket stark GILLAR denna!
2012-01-13

  Armo
Vreden över att man faktiskt borde ha vetat bättre.. besvikelsen på sig själv. En känsla som saknar namn. Men du beskriver den på ett vackert om än srogligt sätt. Applåder
2012-01-11
  > Nästa text
< Föregående

Cahaya
Cahaya