hur kommer det sig
att bitterheten
och cynismen
som jag trodde bodde
i min kropp
nu inte längre frodas


hur kan det bli så
att jag som kategoriskt
hatat alla män

nu kan se på det andra könet
och med visshet säga
att det finns pärlor
goda karlar med stora hjärtan
och heder

att skitstövlarna går där
men inte syns lika väl
inte är så många

det måste vara du

du
som
frälst
mej

helat
mej

visat
mej
världen

med dina händer
lärt min hud att njuta
mitt hjärta att tro
och min själ att förlåta