Minns du Holland?

Minns Du kanalerna, de små husen och båtarna, hur vi satt lågt nere på durken
och åt exotiska maträtter ur små skålar? Minns du grammofonen som spelade de sorgliga vintersångerna, "Un bel dí vedremo" operamusiken ur Puccinis Madama Butterfly. Och rodret som ingen höll, men då gjorde det ingenting, vi följde vindar och strömmar, med
båtarna som önskade oss längtan, och vi längtade, utan vår längtan

var vi ingenting

Minns du hur medeltiden kändes där, som den bodde i husen, hur människornas själar bet i vindarna, i husväggarna och hur vi såg vi dem, de flamländska ansikten utan ögonbryn, så blekt genomskinliga, de som hade varit där före oss. Burit bördor tyngre än oken mäktat med. Och där på museerna, fanns bilderna av de stora flamländska mästarna

Oskuld och Straff

vi satt i de mörka kyrkbänkarna i Oude Kerk, lyssnade till luften som tagit bo där,
bo i den dånande orgeln.Ledde den tankarna till oändliga tider, nu och då, samtid och sammanlagd tid

när ljudet dog ut, när ljuset dog ut och tiden. stannade upp. Och därför att vi visste hur operan slutar, grät vi hejdlösa tårar. Kanske därför grät vi, kanske hade vi djupare skäl inom oss. Skäl som vi ordlöst delade

Om du minns, hur bär du minnet nu?