Jag vet att jag är svår att hålla i handen
trots att jag ber så vackert när kvällen blir till natt.
Kanske är detta mitt sista kapitel och kanske är jag rädd.
Kanske ber jag om mer, men ändå vet jag inte om något mer än nu .

Jag springer och är svår att komma nära.
Så där nära så hjärtat hörs,
när kroppar blir till mer än en.
Då när mardrömmar blir till ett nästan vaket tillstånd av sol.

Du vill veta, men jag vill bara skona.
Solen är vacker men den dödar när våren kommer.
Känner du inte hur kylan vill förgöra värmen som är på väg.
Drömmarna förföljer mig när jag vaknar.

Jag har alltid sprungit barfota,
men snön bränner min själ.
Allt kallare än helvetet gör så förbannat ont.
Regna bort, regna bort alla ord...