Det var stilla i botten av ravinen
bäcken hördes porla under det tunna istäcket.

Snön föll stilla

tätt

stora tussar singlade sakta mot marken.


Vi såg uppåt mot väggarna av sten som omgav oss,
såg träden stå och balansera på kanten mot ravinen.

På håll hörde vi vattenfallet släppa vattenmassorna
vidare ned i bäcken.

Det var en mäktig känsla att gå där ingen gått före oss,
att lämna spår i den djupa snön.

Romantiskt, varmt i hjärtat
när vi ideligen stannade till för att kyssa varandra.

"vi är Grådvärgar" sa du och log mot mig.

En solstråle letade sig ned mot oss
in i våra hjärtan
värmde.

Kärlek