Jag borde vara rock´n roll  eller iallafall punk.
Jag kan inte längre svara för regnet jag faller.
Kanske är det för att jag vet... men helst skulle slippa.

Minns inte längre om det snöade tussar i mina ögonfransar,
eller om det var regnbågen som välvde sig så vackert den dagen.
Jag minns så lite nu för tiden
och det sticker likt myggor en sensommarnatt.

Vem var vi då var, för vi var väl någonstans en och densamma.
Eller var allt bara ord, vilka som helst.
Åren har på något vis gått vidare men på vägen fastnade jag.
Mitt i något som kanske aldrig var.

Jag som borde vara, iallafall punk, med stålhättor och rufsigt hår
blev något alldeles för mjukt för mig att ens klara av.
Jag skrämmer ingen längre och min gestalt försvinner i vintersolen.
Tillsammans med snön och kylan blir vi det du och jag, en gång kanske var.

Det är svårt att regna när kylan är här.
Allt blir liksom is och gör så förbannat ont.
Jag som borde vara rock ´n roll eller iallafall punk.
Jag som borde vara en del av det vi en gång var.