blyga pojkar.
pojkar med rufsigt brunt hår och stickade tröjor.
tafatta ord.
blicken nere i skorna.

men nej.
det är inte honom jag vill ha.

du då?
du som sprang fram till mig det första du gjorde,
du som mötte mig med ögonen, och du log,
och leenden är väl kanske det finaste jag vet.
du som hade trasiga jeans och frack.
du som hade otvättat hår.
du som sa nästan direkt till mig att du ville ha mig.
du som var full eller hög eller både och.
du som kysste mig när vi väntade på spårvagnen.

(det fanns hur många andra tjejer där.
tjejer som var snyggare.
men du ville ha mig.)

du som la armen om mig på centralen.
du som hade handen innanför mina jeans, redan första gången vi träffades.

ja du.
som jag vill ha.