Strax efter
din doft ebbat ut

snurrar de sista orden
som du sade
i mitt huvud

de var inte sanna
utsagda i vredesmod

- hatar dig

slog ned blicken i golvet
och såg att du hade udda strumporna på

tystnaden blev total
förödande
stum
förlamande

blicken var förnekande
ljög din mun
eller var det dina ögon
som svek dig

- älskar dig
var mitt nästa mekaniska svar

sökte trygghet i din blick
men du bara gick

din doft
hänger sig kvar i min
övergivna hall

där sitter jag ensam
på en pall
och saknar

saknar dina strumpor
din essens
din buffliga tjurighet
saknar ditt sätt
att misslyckas totalt
med maten
när du dukar med de udda faten
när du glömmer besticken
glasen

kom tillbaka!


jag hatar dig!