Tomma själar
som vandrar
i tomma salar

Höga berg
med mellanrum
men inga dalar

Ljust
är mitt mörker
så länge jag behagar

Jag skriker

Tror
att mina trumhinnor
nyss spräcktes

trots att ljudet
från min röst
som jag inte har
aldrig
kom fram

På min tron
ber jag en bön

Mina händer är knäppta
men jag har ingen Gud

Vatten börjar läcka in
genom golvet

Men vart ifrån
kommer det?

I min värd
finns det
inget hav

Jag försöker
till varje pris
att undgå
denna syndaflod

Klättrar upp
bland mina meter-långa
meter- höga fyllda
bokhyllor

Fylld med litteratur
om ingenting
samt om satan
och dylikt

Bokhyllan
som jag klättrar i
faller

Nu är mitt skal
samt mina organ
någon sorts blandning
av fast och flytande form

Min själ är ett grått moln
av luft
och lite damm

Och vid bokhyllans övre kant
kan man se
mitt blod
rinna utanför
längs med golvet

Men det här
får aldrig någon se

ty det är orealistisk mystik