För den som kommer i släde från
Uddevallahållet och krockar med
en stillastående Citroën som slirar
mellan vänster och höger körfält

är det en fråga om ekonomi hur
resten av månaden ser ut. En
morbror som är uppfödd i Tranås
skulle aldrig komma på tanken att

köra annat än just Citroën. Fast om
den tillfälligt var på verkstan skulle
han förstås få nöja sig med hans
brorsons Rolls Royce. Brorsonen

sitter i smöret och skär guld med
Södertäljekniv. Har du ingen släde
och inga polarhundar att spänna för
den heller får du kanske nöja dig med

att åka långfärdsbuss eller en Puch
moped som villar fram i modiga
trettio kilometer i timmen. I vilket
fall så är det till tonerna av Vivaldis

'våren' en tok till svensk bör hör
samma såväl som erkänna sin reslust
och med den i hjärtetrakten vilja som
besöka smala släkten på annan ort

än tuffa städer som Stockholm, Norr
köping eller Halmstad. För den som
någon gång varit i Boston vet att det
kan vara svårt att minnas i stort sett

någonting alls av detta sådär en tjugo
år senare då en ny bekant utbrister
något i stil med 'Jag hör av Knut-Fredrik
att du varit i Boston, då känner du

säkert Sigurds moster... bla bla bla bla'.
Vilket kan kännas då du ser den miss
trogna minen, som en svidande repri
mand. Jo, mors! Där har du säkert varit!

Säkert! Men så minns du ju bokhandeln
på den där gatan vid parken och så
förstås den trevliga lilla Italienska restau
rangen som var med i en trettio sek

under i den där teveserien som visst
aldrig kom till svensk teve. Ja och så
vidare. Plötsligt har ni något att prata
och minnas om. Samtidigt är du full

ständigt övertygad om att det nog
måste vara någon helt annan stad än
just Boston som människan går på
om. Tänka sig bara så världen ser ut.