Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Farfar

Du är sjuk och jag
jag trampar på stället, trampar upp madrassen och du
du flyter in i hörnen, i kanterna, mellan silvret som gör upp ett galler runt
din säng, din tunna kropp och jag
jag försöker följa med, se in, se ut och se bort
men dina andetag rosslar och jag vet inte vart jag ska titta när mitt hår tar slut mellan dina fingrar
för kanske sista gången och

tänk om han dör
och nej, han ska dö, han ska dö och jag trampar på glas, sårskorpor och kaffekoppar med sönderrivna fötter
världen beter sig som ett rivjärn och farfar


farfar, tack för att du dansade med mig när
mamma och pappa sjöng på min student
tack för att du tvingade upp mig, ensam du och jag
tack för vår sista dans farfar, och jag kommer aldrig att glömma.




Fri vers av FysisktMental
Läst 295 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2012-03-10 01:48



Bookmark and Share


  Röda Sam
jag började gråta. man borde aldrig behöva förlora någon. och jag önskar att jag kunde skriva detsamma om min mormor.
2012-03-10

  Sofiapoema
Jag måste säga att jag tror detta är något av det bästa du har gjort, avslutet går rakt in och jag sitter och kämpar bort tårarna. Det är så himla effektfullt med upprepningarna och i slutändan går alla tankegångar till samma slut: farfar.

<3 Jag är så himla ledsen för din och din familjs skull du.
2012-03-10
  > Nästa text
< Föregående

FysisktMental
FysisktMental